Tala är silver, lyssna är guld sägs det. Anser du dig vara en god lyssnare? Att vara en god lyssnare är inte att tålmodigt vänta tills någon har pratat färdigt. Det är inte heller att säga "mhm" under samtalet eller att vara duktig för att man inte har tagit upp telefonen en enda gång under samtalet. Att lyssna är att ta in allt som sägs utan att vara beredd med ett svar. Att inte förvänta sig att leverera ett svar utan bara lyssna. Att lyssna är inte längre begränsat till ett samtal face to face.
Med sociala medier har samtalen blivit flerdimensionerade och därmed skapas nya värderingar och "regler" kring hur vi konverserar. Kan ett djupt samtal ske på Snapchat? Kan man öppna ett meddelande utan att besvara det direkt? Hur är man en god lyssnare online? Tappar vi den viktiga kontakten genom att ta djupare samtal på en app vars chatfönster raderas så snart du öppnat det? Eller gäller samma regler som när vi konverserar face to face? Med nya verktyg skapas nya regler, men spelreglerna kommer alltid efteråt. Det här får mig också att tänka på hur vi lyssnar. Lyssnar vi för att svara? Kommer personen till dig för att få svar eller bara för att få yttra orden? Hur ofta är det okay att prata om problem innan det är dags att gå från prat till handling? Min coachhjärna går på högvarv när någon pratar med mig om ett problem eller en situation denne inte kan lösa.
Jag har fått dra i bromsarna ibland för att inte gå in i full-coaching-mode, dels för att det är mitt jobb och jag vill kunna prata med mina vänner utan att gå in i min arbetsroll men också för att vänner emellan vill man oftast prata utan att nödvändigtvis lösa problemet. Det är ofta människor vill prata om problemen men inte lösningen. Det överhettar min lösningsorienterade hjärna. Att lyssna utan att besvara, att lyssna utan att lösa, att lyssna bara för att lyssna. Det är något vi alla kan bli bättre på. Jag ska bli bättre på att lägga undan coachen i mig när jag lyssnar, för min egen skull och för mina vänskapsrelationer. Jag ska också bli bättre på att sätta en gräns där jag inte längre vill lyssna på problem utan kräva handlingar. Jag tror vi gör våra vänner som ältar problem en otjänst genom att alltid ställa upp och lyssna. En otjänst för både dem och dig. Jag är lösningsfokuserad och problem utan en lösning har inte plats i mitt liv. Eller ditt.
Vänskap är inte alltid välmående, vänskap kan bli en väldigt obalanserad union mellan Talaren och Lyssnaren. Vad ska du bli bättre på under nästa år för att skapa ett gladare du? 
