För några år sedan hade jag 3 stora mål. Jag gjorde alla rätt, jag skrev ner dem, påminde mig om dem, hade visuella hjälpmedel för att varje dag påminna mig om målen och allt det där. Och ingenting hände. Sen kom den där känslan som inte riktigt känns helt bra. Du vet den där känslan som infinner sig och man tänker "vad är detta? borde jag inte vara glad och inspirerad? Jag känner mig bara nedstämd och sur". Ja, den känslan. Jag förstod verkligen inte vad problemet var så jag skrotade hela skiten och glömde bort det. Men bara för att man slutar jobba för någonting betyder det inte att själen inte längtar fortfarande. Det var dags att felsöka...
Så vad var mitt problem? Vad gjorde jag för fel? Om du, som jag, jobbar med din personliga utveckling och gillar videos om visualisering och allt som har med det att göra har du säkert hört att det du verkligen vill ha, det kommer du att få. Det låter härligt men det stämmer inte. Oavsett hur mycket du vill ha någonting betyder det inte att du kommer att få det. Såhär är det:
Du får inte det du vill ha, du får inte det du tänker på hela tiden, du får det du tror att du förtjänar. Vi tar det igen:
Du får inte det du vill ha, du får det du tror att du förtjänar
Däri låg mitt problem. Jag ville verkligen ha dessa saker i mitt liv men det var för "overkligt", jag kunde inte relatera till det, till ett liv med de önskemålen. Någonstans där inne tyckte jag kanske att jag inte förtjänade det heller. Mina mål levde i en värld, jag i en annan. Jag började gräva i detta, för jag har alltid fått lära mig av alla självhjälpsböcker att om man verkligen vill ha någonting, jättejättemycket, då kommer man att få det. Det hände ju inte, så någonting fel gjorde jag ju. Min övertygelse är att allt är möjligt och om jag inte fått det jag vill ha gör jag något fel, så det är bara att ändra metod. Grejen var bara att det inte räckte som "hjälp", att om jag vill ha det tillräckligt mycket kommer jag få det. Någonting saknades här.
Jag fortsatte läsa, skapa mål och utveckla mig och tiden gick, jag hade gett upp mina 3 stora. En dag när jag skrev i min dagbok och kladdade på några småmål inför ett nytt kvartal trillade poletten ner. Jag tog mitt djupaste andetag någonsin och utbrast i ett "jahaaaaaaaaaaaaaaaa". Typ. Där fanns den biten information jag saknat under hela den här tiden. Medan jag skrev ner några småmål pratade jag med mig själv och konversationen lät något i den här stilen:
"Dessa saker vill jag ha checkat av i slutet på kvartalet"
"Men det var ju också den här kursen, skriv in den med"
"Okay! Nej vänta! Om jag inte tror att jag kommer hinna med den kommer hela planen gå åt helvete"
Och där var det: Om jag inte tror på det tillräckligt så kommer det inte hända. Mitt mål i en värld. Jag i en annan.
Det finns ett fantastiskt trick för att mäta trovärdigheten i sina mål som jag alltid använder nu, oavsett vad jag ska åstadkomma.
På en skala 1-10 där 1 är lägst och 10 är högst, hur sannolikt tror du det är att du uppnår det här målet?
Om du säger 7 eller mindre är det inte tillräckligt trovärdigt för dig och du behöver sänka målet eller ge dig själv längre tidsspann för målet. Justera någon av dessa eller båda för att hamna på 7 eller högre på skalan.
Alla dessa gånger jag misslyckats har det visat sig att jag och mina mål arbetat i helt olika världar, olika frekvenser. Jag har velat uppnå det men inte trott på det tillräckligt.
Om jag inte tror på någonting tillräckligt kommer jag inte göra det jobb som krävs för att ta mig dit, för det verkar ändå ouppnåeligt. På ett medvetet plan är det inte självklart men hjärnan fungerar så, om du ger den ett problem kommer den försöka lösa det. Ifall du inte ger hjärnan ett problem och säger "det är ingen mening för du kommer ändå inte klara det". Då kommer den inte anstränga sig.
Målsättning, motivation och ångest
Ibland är vi så djupt inne i en nedåtgående spiral eller en period där vi gett upp all ambition till förändring under en period att vi helt enkelt inte orkar ta oss ur det. Att sätta upp mål i det läget känns helt enkelt omöjligt. Man vill hellre vänta ut det jobbiga och vänta in motivationen. Det är bara det att motivation inte kommer av sig självt. Handling kommer först, sedan motivation. Men tillbaka till den nedåtgående spiralen. Det finns trick, magiska mentala trick. Jag skriver ofta om mål och hur man växer som individ när man klarar av sina högre och högre mål. I just denna situation finns ett annat trick. Allt handlar om tröskeln.
Tröskeln
Vad fasen är tröskeln? Tröskeln är den svåraste biten när det gäller förändring. Det är den absolut första delen, att påbörja, att ta sig över tröskeln. När man väl är över tröskeln är det svåraste jobbet gjort. Tröskeln kan dock kännas alldeles för hög så att man fastnar i sin lilla grop utan att på riktigt försöka. Hur du ser på målet eller förändringen kommer att spela stor roll för hur du hanterar det och går till handling. Om tröskeln är visualiserad som stor och läskig i ditt huvud kommer du aldrig ens försöka ta dig över den. Du har mål men det är mer en önskning för den är under 7 på din skala.
Tänk mindre
Precis så. Tänk mindre. Gör målet mindre. Det finns flera sätt, i många fall rekommenderas det att bryta upp ett mål i flera mindre delmål. Detta är förstås ett bra sätt men alla mål fungerar inte riktigt så. Inte mina i alla fall. För mig har det fungerat bättre att göra målet mindre i mitt huvud. Göra det mindre läskigt, visualisera det som fysiskt mindre. Oavsett hur du gör, om du delar upp det i mindre delar eller om du sänker ribban eller visualiserar så se till att kolla av skalan. Var hamnar ditt mål på skalan? Justera, justera, justera.
Allt klarnade för mig när jag började leka med det. Formler för målsättning är bara en hjälp. Du kan använda SMART-formeln eller vilken annan formell som helst men om det inte är roligt och allting verkar krångligt och onåbart spelar det ingen roll vilken formel du använder, det kommer gå åt helvete. Lek med det, visualisera, klipp ut bilder och häng upp där du ser dem hela tiden. Ditt mål ska motivera dig och få dig att jobba för det lite varje dag, ge dig fjärilar i magen och massor med inspiration. Som jag brukar säga: är det inte roligt kan det dra åt helvete!
