"Gråta-ut-metoden" kan leda till allvarliga långsiktiga skador på barnens emotionella och neurologiska utveckling. Ny forskning pekar på en koppling mellan denna metod och utvecklingen av borderline personlighetsstörning (BPD) och narcissistisk personlighetsstörning (NPD).
Grunden för NPD och BPD
Enligt forskare kan gråta-ut-metoden skapa en grund för personlighetsstörningar som BPD och NPD. Bebisar behöver konstant närhet till sina föräldrar och deras gråt är till för att få mammas och pappas uppmärksamhet. När bebisen gråter och föräldrarna inte kommer, lär de sig att stänga av sina känslor. Efter en tid förstår de att ingen kommer när de ropar och gråter. Bebisens största trygghet försvinner. Denna plågsamma process kan leda till en misstro mot relationer, en känsla av inre tomhet och ett behov av att kontrollera. Dessa är några av de egenskaper som ses hos individer med dessa personlighetsstörningar.
Neurologisk Påverkan
Forskning visar att höga stressnivåer hos spädbarn, mätt genom förhöjda kortisolnivåer, kan skada hjärnans utveckling. Darcia Narvaez vid University of Notre Dame har funnit att stress kan leda till att hjärnceller dör, vilket har långvariga konsekvenser för barnets förmåga att hantera stress. Detta ökar risken för att utveckla ADHD och svårigheter med sociala interaktioner senare i livet. Enligt en artikel i Psychology Today leder denna metod till störd stressreaktivitet i både hjärnan och kroppen, vilket påverkar barnets förmåga att reglera känslor och bygga tillit. När ett litet barn gråter utan att få tröst eller uppmärksamhet kan de utveckla en misstro mot alla omkring sig. Konsekvenserna av detta är emotionell instabilitet och låg självkänsla, vilket kan leda till borderline personlighetsstörning.
Anknytningsteorin
Erik Erikson och andra anknytningsforskare har visat hur viktiga de första åren i livet är för att bygga en känsla av tillit. När barns behov ständigt ignoreras, kan det leda till svårigheter att skapa sunda relationer och en känsla av inre tomhet. Detta är något som ofta upplevs av personer med personlighetsstörningar som narcissism och borderline.
Samsovning ger trygga barn
Samsovning är en metod som kan erbjuda trygghet och välmående för barn. När barn och föräldrar sover tillsammans, synkroniseras deras sömncykler, vilket leder till mer sammanhängande och kvalitativ sömn för båda parter. När barn sover nära sina föräldrar minskar deras stressnivåer och deras känsla av trygghet ökar. Forskning har visat att samsovning kan minska risken för plötslig spädbarnsdöd (SIDS), särskilt när det görs på ett säkert sätt.
Starkare Anknytning
Nära fysisk kontakt under natten förstärker bandet mellan föräldrar och barn genom att bygga en starkare emotionell anknytning, vilket är avgörande för barnets känslomässiga utveckling och självkänsla. Samsovning underlättar också nattamning, vilket kan leda till längre amningsperioder. Amning under natten är enklare när barnet är nära, vilket minskar avbrott och stress för både barnet och mamman. De flesta hinder för amning har naturliga och bra lösningar som inte alltid lärs ut inom skolvården.
Säker Samsovning
För att säkerställa att samsovning är säker bör vissa riktlinjer följas, såsom att undvika mjuka madrasser, hålla sovytan fri från lösa föremål och undvika samsovning om föräldern är påverkad av alkohol eller andra substanser som kan minska uppmärksamheten.
Forskningen: En Varning från Experter
Darcia Narvaez, University of Notre Dame
En av de mest framstående rösterna mot gråta-ut-metoden är Darcia Narvaez, professor vid University of Notre Dame. I hennes artiklar i Psychology Today argumenterar hon för att höga stressnivåer hos spädbarn, som mäts genom förhöjda kortisolnivåer, kan leda till att hjärnceller dör och därmed skada hjärnans utveckling. Detta kan ha långvariga konsekvenser för barnets förmåga att hantera stress och sociala interaktioner (Psychology Today).
Patrice Marie Miller och Michael Lamport Commons, Harvard Medical School
Forskare vid Harvard Medical School, inklusive Patrice Marie Miller och Michael Lamport Commons, har utfört omfattande studier på anknytningsteori. Deras forskning visar att tidig barndomsstress och bristande respons från föräldrar kan leda till utvecklingen av personlighetsstörningar som borderline och narcissism (Psychology Today).
Bobbi Smith, St. John Fisher University
I sin avhandling "The Ferber Method and Other Behavioral Sleep Training Methods: Do They Disrupt Attachment and Impact Physical and Psychological Wellbeing?" ifrågasätter Bobbi Smith de långsiktiga effekterna av gråta-ut-metoden. Hon lyfter fram hur denna metod kan störa anknytningen mellan förälder och barn, vilket kan ha negativa konsekvenser för barnets emotionella och fysiska välmående (Fisher Digital Publications).
Mer läsning
-
Darcia Narvaez - Artiklar i Psychology Today
-
Patrice Marie Miller och Michael Lamport Commons - Forskning från Harvard Medical School
-
Bobbi Smith - "The Ferber Method and Other Behavioral Sleep Training Methods: Do They Disrupt Attachment and Impact Physical and Psychological Wellbeing?"
-
Allan Schore - Forskning om tidig barndoms stress och hjärnutveckling
-
Sears och Sears - Böcker och artiklar om anknytningsföräldraskap (AP)
Källor
