Jag gör min rutinmässiga scrollning på Facebook på morgonen, för att mötas av otaliga bilder med positiva citat och motiverande ord. En av bilderna hoppar ut lite extra och klickar på min trigger-knapp. Det står med tjocka, stadiga bokstäver på vit bakgrund: "Stand up for what is right even if it means standing alone" Det låter lagom anarkistromantiskt men att "stand alone" betyder inte att sätta sig på facebook, isolera sig i en grupp med medlemmar som enbart tycker som du och blockera och ta bort andra som inte håller med dig om något du skrivit. "Standing alone" är inte heller att gapa i versaler på sin facebookstatus under ett fejk-namn med sin hund som profilbild där ingen kan lista ut vem du är men knipa som en mus när det verkligen gäller, till exempel i fikarummet på jobbet eller andra sammanhang.
Det är lätt att klicka på dela-knappen och låta andra forma ens åsikter på facebook. Det är så förbannat lätt att dela en bild med en text som säger någonting man själv slipper säga. I online-universum kan man inte bli konfronterad face to face på samma sätt och skulle det bli för varmt om öronen finns alltid "delete". Nej, det är väldigt få som är beredda att "stand alone" när det blir jobbigt. Många är redo att stå och hytta med nävarna och lägga "alla är olika"-symboler på sin profilbild, rocka sockorna och lägga dela pride-regnbågen i en intensiv månad varje år, men vad händer däremellan? Vad händer under den tiden som det inte är några facebook-kampanjer? Vad gör du då? Alla står vi beredda med åsikter så länge det haglar Like-tummar över oss men det är inte vad "standing alone betyder". Står du fortfarande ensam och stark när ingen håller med dig och du blir utskrattad och hånad för din åsikt? Står du fortfarande ensam och stark när du får mordhot, trakasserier och våldtäktshot på sociala medier?
Alla är redo att dela åsikter som är politiskt korrekta och accepterade. Alla står redo att stå för saker som är trendiga. Hur många av tankarna du delar är dina egna? Har du bara läst dem eller har du själv slagits för dem? Hur lever du ditt liv enligt de saker du säger att du står för? Det bästa exemplet är när det varje halvår bryter ut en våg på Facebook om deras nya villkor och regler och människor "rasar" över Facebooks övervakning, annonser och villkor i intensiva delningar på sidor som handlar om att Facebook är ett monster. Facebooksidor. Oh, ironin. Ett annat fantastiskt exempel när den gången en politiker som jobbar med jämställdhetsfrågor drog upp en bild på mig i en offentlig tråd för att visa hur mycket bättre personen var än mig för att denne minsann inte skulle träna i så små träningskläder som jag gjorde. Samma människa som hetsar pride-färger, rockar sockorna och gillar olika.
Ja, vi gillar olika, så länge det är trendigt och populärt. När det blir obekvämt och godhetspillret inte ligger nära till hands skiter vi i olika, för då får vi inte dunkar i ryggen och många Like's. Att stå ensam och stark är inte att dela och diskutera den för tillfället trendiga åsikten. Att stå ensam och stark är inte att dra på sig offerkoftan när det blir lite kyligt. Att stå ensam och stark är att stå för din åsikt även om den är opopulär, när trenden har dött och ingen längre bryr sig. När det inte ens är en trend utan något som sticker människor i ögonen, när du möts av kognitivt dissocierade blickar och motstånd, när du yttrar åsikter som du vet du inte kommer få öppet medhåll för, därför att andra är rädda. Då kan du dela hur du står ensam.
