Från förlossningsskräck till naturlig hemfödsel

Det här kommer vara en lång text på 6583 ord. Ta fram kaffe och gör dig bekväm i soffan.
Mitt mål är att berätta om min första förlossning med bebis som kom ut hemma i vardagsrummet, om graviditeten, knäcka en del myter, besvara massor med intressanta frågor jag fått, inspirera, utbilda, och ge andra kraften och modet att skapa sin egen oförglömliga upplevelse. Är det någon gång tankekraft, visualisering och förmågan att möta rädslor spelat roll så var det under denna tid. Jag födde världens vackraste lilla flicka hemma i vårt vardagsrum i en förlossningspool. Här berättar jag om hur detta gick och hur jag tog hand om min kropp före, under och efter graviditeten samt mina tankar och upptäckter under den här tiden.
Hittar du typos eller något som ser lite rörigt ut kan du tänka på att den här texten är skriven under 28 olika tillfällen med en nyfödd under lite över en månads tid. Tiden är förbi då jag kan avverka en text och en video i en omgång ;)

För dig som frågat efter länkar till produkter jag använt finns de nästan i slutet av texten.

Kunskap är definitivt makt

Vem är jag att utbilda någon? Tanken är inte att utbilda eller berätta hur man ska göra. Jag berättar om vad jag lärt mig på vägen. Jag är ingen barnmorska. Det jag har nu är nästan ett helt år av heltidsengagemang och studier i min egen graviditet och förlossning där jag i varje steg utbildat mig själv, tagit kontroll över all information och själv gjort resan. Vad jag till min fasa upptäckt under den här resan är att många läser på mer inför ett TV-köp än inför graviditet och barnafödande. Detta gäller givetvis både mammor och pappor, det är inte bara den blivande mamman som behöver ha informationen. Jag upplevde också att papporna hålls lite vid sidan av, de förväntas inte läsa på och man pratar gärna "över" pappan på rutinkontrollerna och informationsträffarna. Jag har genomgående upplevt att många har full tillit till att någon annan ska ta hand om allt och ha koll på allt, t.ex läkare, barnmorskor och vårpersonal.
All kontroll, makt och tillit läggs i händerna på vården.
Det kanske är därför jag under hela min graviditet har jag fått höra berättelser som slutar med "...jag önskar att jag vetat ditten eller datten, då hade jag valt annorlunda".

Medvetenhet är ännu mer makt

Kunskap är verkligen makt men ensidig kunskap eller kunskap utan tillämpning är slöseri med tid.
Jag skriver detta för att berätta för dig att du kan och bör läsa på själv och ta ett medvetet beslut, veta att du kan välja annorlunda än standardpaketet. Denna text är helt baserad på mina egna erfarenheter, upplevelser och åsikter. Jag är helt ointresserad av debatter eller diskussioner om hur detta "inte funkar för alla". Givetvis finns det ingen "one size fits all", det behöver inte ens nämnas. Ibland kanske man tänker att man gjort allt man kan men ändå blir det inte som man tänkt, självklart kan det bli så. Jag vill bara visa att du har mer inneboende kunskap än du tror. Att göra "allt man kan" är inte bara det MVC eller BVC säger. Lita på dig själv och gräv allt du kan bland den information som finns.

"In the age of information, ignorance is a choice"

Till mina vänner, bekanta och läsare som står inför en graviditet eller förlossning, ta det som är rätt för dig i min text. Stäng inga möjligheter och låt inte rädslor stoppa dig från att läsa på mer. Det du kommer upptäcka när du läser detta är att hela den röda tråden är att själv ta kontroll och ansvar över sin egen upplevelse. Din resa är din egen, dina handlingar är ditt ansvar och de minnen du skapar är ditt beslut. Lita inte 100% på någon, ingen kommer att göra din resa med din bakgrund, kropp, hälsa eller någonting annat. Det är nu om någon gång du ska ta fram din inneboende kraft, lyssna noga på dig själv och ta kommandot över vad just Du vill.

Med det sagt, välkommen till min story.

Tankar före förlossning

Jag ville inte ha några överraskningar, jag vill alltid veta allting om det jag ger mig in i och graviditet var inget undantag, snarare ännu viktigare. För mig är rätt inställning allt, oavsett vad jag tar mig an och i detta fall var det extra viktigt för att jag kommer från en livslång förlossningsskräck och har sedan många år tillbaka bestämt att jag aldrig kommer att ha barn, av flera anledningar. Så detta var en jättestor mental omställning för mig.
Oavsett hur man startar tycker jag det är viktigt att bli medveten om hurdana tankar man har och lära sig allt man kan om sig själv först. Jag har alltid jobbat mycket på mig själv och grävt och utmanat mig själv på många sätt, det är jag glad att jag gjort, jag har alltid vetat att barn är en extrem omställning. Att känna sig själv och sina gränser, hur man är under stor press har jag upptäckt är både väldigt viktigt och underlättar mycket när det väl är en bebis där som vänder upp och ner på hela livet.

Jag hade under graviditeten en del krav på mig själv och den kommande tiden, jag tycker det är viktigt att förstå som födande kvinna att man är ett kraftfullt medium som skapar liv och har tillgång till en otrolig mängd inre kunskap och intuition, inte ett offer eller någon svag snöflinga. Krav och handling är bra, tomma förväntningar på sig själv och andra är inte det. Identifiera dina förväntningar. Hur ser slutbilden ut och vad kan du påverka för att det ska bli så? Det är viktigt att inte stressa kroppen, att ha ro och harmoni i kropp och sinne under tiden. Jag upplevde att ju mer jag lärde mig, desto mer ro hade jag och behövde inte stressa eller vara rädd.

Jag ville skapa min egen upplevelse till 100%, inte leva på andras historier, råd och varningar. Jag såg till att ta avstånd och vänligt men bestämt meddela att jag tar reda på all information jag behöver. Som gravid kvävs man av råd och man vet egentligen inte vad som är sant förrän man har sin egen bebis i famnen. Tills dess behöver man se all sorts information för att kunna börja skapa sig en bild av hur man eventuellt skulle vilja göra. Föräldrar, svärföräldrar, släktingar och vänner menar väl, de gör verkligen det men bara för att man menar väl behöver det inte bli bra. Hur andra har gjort och vad som fungerade för dem säger ingenting om hur du bör göra. Det gäller både graviditet, förlossning och barnuppfostran.

Du behöver vara rustad med information från många olika håll för att stå på dig när du väljer hur du vill göra. Det spelar ingen roll om det är forskning eller något gammalt forum på Familjeliv, bara du vet vad som passar dig, ta reda på allt och sedan kan du välja.
På en av rutinkontrollerna sa en barnmorska till mig att det är viktigt att jag bara läser på 1177's hemsida och inte "opålitliga källor på internet". Det är ett ett mycket bra exempel på ensidig information. Vad som är pålitligt bestämmer endast jag och det är mycket farligt att inte kunna ta till sig flera sidor av samma mynt. Källkritik är bra, eget tänkande är bra och flera olika "skolor" är bra.

Mina önskningar

• Ta del av olika sorters information - vetenskaplig och ovetenskaplig
• Känna till flera olika upplevelser, inte bara de vanligaste/klassiska
• Ville veta i förväg vad som kan hända under en graviditet
• Förebygga det som jag inte ville skulle hända
• Lära mig allt om förlossning inom vården kontra i en hydda i skogen
• Ville inte ha smärtstillande
• Inga droger eller onaturliga ingrepp alls
• Ville planera för alla sorters reaktioner och situationer
• Ville stärka kroppen med extra näring
• Ville kunna träna under hela graviditeten

Graviditet

Efter ett helt liv av att vägra ha barn och en förlossningsskräck som stärkte den övertygelsen var det inte självklart att ändra åsikt om det. I min familj skaffar man dessutom barn tidigt. Jag som var 33 när jag blev gravid har också haft åsikter om att barn ska skaffas tidigt. Jag kunde inte direkt förklara varför, det är bara så jag växt upp.
Men så träffar man den där pusselbiten, den där människan som bränner ner alla gamla övertygelser och gör att man ifrågasätter allting man trodde att man visste och tyckte. Det var självklart att vi skulle ha ett kärleksbarn. Det var självklart att vi skulle ha en liten flicka. Det hade såklart varit precis lika mysigt med en pojke, en flicka var dock det vi önskade först.

• 1 oktober tog jag ut min kopparspiral.
• 1 november kissade jag positivt på en sticka
• 23 juli kom vår tjej

Jag som både jobbar med träning och tränar mycket för mitt egna höga nöjes skull ville självklart fortsätta med det även under graviditeten. Här var det första området där jag blev bombarderad med tips. Det blev många råd om hur jag skulle träna, när, var och hur jag egentligen mest borde låta bli. Jag är utbildad yogalärare, poledancelärare, PT och näringsexpert. Jag ville ändå ta del av en massa kunskap inom det här området då jag inte varit gravid tidigare och en gravid kropp har andra krav än en gravid kropp. Läs mycket om detta också. Att ha kontakt med sin kropp och vara medveten om sig själv, sin hälsa kräver kunskap, styrka och självtillit. Det är bra att ta in information från alla håll bara man inte drunknar i dem. Jag har hört många historier om cravings om pommes och läsk och jag ville verkligen inte hamna där, så jag började ta reda på en massa saker om det och hur det kan förhindras.

Min hälsa = bebis hälsa

Jag ville starta hela resan med de bästa förutsättningarna, med min idealvikt och idealhälsa. Hade jag inte redan haft den bästa formen och hälsan för mig hade jag gjort en detox innan jag beslutade mig för att bli gravid. Hur kroppen återhämtar sig har mycket att göra med hur man startar och hur man tar hand om sig under tiden. En bättre startpunkt gör att man lättare återhämtar sig. Visst är det så att vissa dagar vill man bara vara ifred och äta 3 chokladkakor, det är okay. Det är inte de få gångerna som påverkar oss, det är vad vi gör till en vana. Man äter inte för 2, man äter för en, plus 200 kalorier extra för det lilla, lilla fostret i magen.

Anyhow, vi planerade inte särskilt mycket kring det hela. En dag bestämde vi oss bara för att vi vill ha en egen liten ninja. Så jag åkte och tog ut min kopparspiral dagen efter. Jag blev gravid direkt efter det och min kropp och själ var redo.

Min livsstil

Jag tränar, äter och lever lite annorlunda än "the average Svensson" så många hade givetvis åsikter även om det.

• Jag tränar någonting varje dag - pole/yoga/stretching/calisthenics
• Jag äter 1 måltid om dagen
• Jag äter växtbaserat med fokus på raw food, dvs inga animalier alls

En vanlig dag för mig är OMAD ("one meal per day" som är en form av fasta). För mig innehåller ett dygn 2 timmar träning, vegansk middag med mycket sallad och råa grönsaker efter kl 17, 3-4 liter vatten om dagen. Ungefär såhär ser alla mina dagar ut och det var min startpunkt. Jag var väldigt stark med mycket energi och superbra hälsa, så jag behövde inte göra några särskilda förberedelser som jag annars tänkt att jag skulle göra inför eventuell graviditet.

Det har varit ganska griniga reaktioner på hur jag lever och varningar om diverse brister, sjukdomar och framtida plötsliga dödsfall. För att inte tala om mina förlossningsplaner. Jag vet att allt annorlunda skrämmer folk och det är lättare att kritisera än att ta det till sig, allt handlar om rädslor. Rädslor försvinner av kunskap.
Jag är mer hälsosam än jag någonsin varit, jag är i bättre form än när jag var 20 och de problem jag haft när jag levde med en standardkost finns inte längre. Jag kan leva så high speed som jag gör enbart pga att min kropp inte längre är belastad med onaturlig kost.

Under graviditeten behövde jag mat lite oftare och käkade istället 2 gånger per dag. Jag hade inget schema utan lyssnade på kroppen, testade mig gram och justerade. Att lyssna på kroppen är inte för mig att hänga på McDonalds, hinka läsk och milkshakes, jag vet att cravings är ett sätt för kroppen att be om någonting den behöver. Jag hade inga cravings och jag är 100% säker på att en kropp som får näring den behöver inte får onormala sug efter socker eller snabba kolhydrater.

Olika sug berättar olika saker, till exempel chokladsug betyder att kroppen vill ha mer magnesium, sockersug är ofta ett tecken på krombrist och andra mineraler. Läsksug visar ofta på en kalciumbrist. Detta finns det massor om på internet. Detta lärde jag mig för många år sedan när jag utbildade mig inom näring och det har hjälpt mig mycket att förstå min kropp bättre och åtgärda saker innan de blir ett problem. Man kan fördjupa sig i detta hur mycket som helst, olika typer av humör påverkar också cravings. Mer om detta kommer i en text längre fram. Moving on.

Mål inför förlossning

"Vaddå mål?" Jag vet, låt mig förklara. Jag är en väldigt målinriktad person i alla delar av mitt liv så för mig var det självklart att ha tydliga mål i min graviditet också. Det låter konstigt för många för att en graviditet ofta är något som man bara genomlever. För mig är det viktigt att ha min hälsa och starka kropp, jag mår bra när jag får träna och jag tar hand om mig själv med näring och träning, så det var sjävklart för mig att träna under graviditeten. Jag visste inte hur det skulle bli men jag satte mig ner och skrev ner några mål inför graviditeten och förlossningen. Bara för att man inte vet hur det ska bli betyder det inte att man inte kan planera för det resultat man vill ha.

Oavsett om man aldrig fött barn innan eller om det är tredje barnet kan man aldrig fullt kontrollera en graviditet men man kan påverka mycket. Antingen blir man kränkt eller så förstår man att graviditet kräver jobb, precis som allting annat, för att det ska bli bra. Det är ingen pina man måste genomleva, det är ingen semester där man är fri från alla konsekvenser bara för att man är gravid. Man kan påverka symptom i olika grad och man kan påverka hur man läker efteråt, också i olika grad. De saker man inte kan påverka kan man acceptera, de man kan påverka är superbra att kunna påverka åt det håll man vill.

Jag hade en del mål och människor sa till mig att ingenting kommer bli som jag planerar ändå, att jag inte kommer kunna påverka återhämtningen och att jag är naiv som har mål då jag föder för första gången och inte vet bättre.
Så, jag har såklart utvärderat detta.

Mina mål

• Träna 3 gånger i veckan under graviditeten
• Äta hälsosamt under hela graviditeten och fjärde trimestern
• Äta endast så mycket som krävs för mig och bebis - hålla en hälsosam vikt
• Dricka 4 liter vatten per dag
• Olja in magen och ryggen varje dag
• 1 timme nap varje dag
• Läsa om graviditet/förlossning varje dag
• Vara redo att träna 1 månad efter förlossning
• Inga bristningar
• Börja undervisa dans igen i oktober (Födde 23 juli)
• Föda utan att behöva sys
• Läka snabbt (inom 4-6 veckor)
• Börja träna i fjärde trimestern, inom 4 veckor

Dessa är några av målen jag hade med full vetskap om att jag kanske inte kan påverka alla delar. Däremot har fokus varit på att informera mig så mycket att jag kan vara beredd på och testa allt jag har kontroll över för att kunna nå mina mål. Det handlade för mig om att ha kontrollen och makten i mina egna händer och samtidigt vara lyhörd och anpassningsbar i de fall jag inte kan påverka situationen. Jag är av den totala åsikten att om jag inte har en plan eller mål kommer jag inte kunna påverka situationen alls men om jag har mål och en egen plan kan jag vara förutseende och påverka en hel del. Jag litar heller inte på någon så mycket att de kan ansvara för min kropp och hälsa. Det är helt och hållet mitt ansvar oavsett vilka utbildningar eller titlar de har.

Resultatet

• Tränade varje dag
• Samma näringsrika kost som tidigare, denna gång åt jag 2 gånger om dagen istället för 1. Jag tillät mig själv - som vanligt - snacks och sötsaker ibland, precis som tidigare
• 9,5 - 10 kg totalt under graviditeten och hade riktigt bra vikt under hela tiden
• 4 liter vatten varje dag
• Jag oljade in mage, bröst, rygg och rumpa/lår varje kväll under första trimestern och 2-3 gånger per dag under andra och tredje trimestern
• 1-2 timmar naps varje dag
• Läste 2-3 timmar varje dag om graviditet, amning, postpartum m.m
• Jag tränade pole 3 veckor efter förlossning och mjuk yoga under hela tiden med start dag 3.
• Inga bristningar
• Jag började undervisa yoga och stretching igen i september, en månad tidigare än planerat
• Inga sprickor, fick ett kosmetiskt stygn som inte var i öppningen.
• Läkte supersnabbt
• Inget håravfall
• Ingen ökad trötthet
• Ingen babyblues

Visualisering

En stor del i hur allting gått är att jag läst på allting i förväg. Innan jag ens tog graviditetstestet läste jag om vad som händer i första trimestern och vad jag kan vänta mig. Ifall det var symptom jag inte ville ha visualiserade jag hur jag ville ha det istället. När jag var i första trimestern läste jag om andra trimestern och gjorde samma sak, visualiserade, var proaktiv genom att ta reda på hur man kan förhindra vissa symtom eller lindra dem. Oavsett om man tror att det hjälper eller inte kan man aldrig ta skada av positiva tankar och sköna känslor för framtiden.

Visualisering är inget krångligt, det är bara att tänka på hur man vill ha saker istället och jobba för det. Om jag kunde undvika att må illa, få acne, humörsvängningar och cravings som gjorde att jag vill äta och dricka massa ohälsosamma saker, då skulle jag definitivt göra det som krävdes. Så jag läste på och såg till att mitt hormonella system och hälsa i allmänhet var i balans under den här tiden. Jag ville bara må bra och ha kul under tiden. Om jag kunde uppnå hälften av det jag önskade skulle det vara fantastiskt också, så fokus på rätt saker var viktigt för mig.

Förändringar under graviditeten

Mage och bröst växte lite i taget. Jag hade en väldigt jämn och balanserad ökning av vikt pga min kost och träning. Mitt mål var att träna 3 gånger i veckan men jag tränade 6 dagar i veckan, både hård styrketräning, intensiv stretch och mjuk yoga. Jag hade mycket energi under alla mina 9 månader. Jag ändrade endast vissa tricks och sätt jag tränade pga att magen var i vägen.
Jag gick runt i mina vanliga favoritjeans in i 5e månaden innan jag behövde skaffa gravidbyxor.

• Inget illamående
• Inga cravings
• Ingen ökad hunger
• Inga svullna fötter eller andra kroppsdelar
• Jag fick inte acne trots att jag haft problem med det i min ungdom
• Jag hade inte humörsvängningar, kände mig glad, lugn och balanserad under hela tiden
• Hade inga problem med magen eller matsmältningen
• Ingen foglossning
• Inga konstiga smärtor i kroppen
• Ingen huvudvärk
• Ingen halsbränna
• Inga sömnproblem
• Ingen yrsel
• Tappade inte hår efter graviditeten
• Mådde inte dåligt på något vis efter förlossningen

Jag var lite sömnigare än vanligt under första trimestern, kissade mycket och tyckte det var drygt att jag inte kunde sova på magen. I övrigt njöt jag av livet, bebisen som växte i magen och jobbade, tränade och levde som vanligt fram till förlossningen.

Jag är övertygad om att jag skulle haft det mycket besvärligare om jag inte läst på om allting i förväg och provat mig fram med olika saker för att förhindra vissa symptom. Graviditet är ingenting man bara måste genomleva och det blir som det blir, många saker kan man faktiskt påverka även om det inte är alla eller kanske de man helst vill kunna påverka.

Förlossningsplanen

Vi bestämde från början att vi ville föda hemma i en pool. Jag ville föda naturligt, utan smärtstillande eller några som helst droger, preparat eller interventioner. Vi ville ha lotusfödsel, breast crawl och ha bebis på mitt bröst direkt när hon kom ut, utan några avbrott eller ingrepp däremellan. 
Vi hade en fantastisk doula och en fantastisk barnmorska med oss. Vår doula, Heidi och vår barnmorska, Agneta ordnade allting runtomkring oss så att Bennie och jag kunde fokusera på att välkomna vår dotter.

En tidig morgon...

Jag vaknade av värkar runt 5 på morgonen 22 juli. Jag låg kvar en stund och försökte somna om men jag märkte väldigt snabbt att jag inte skulle spendera någon tid liggandes under värkarna eller förlossningen, det ogillade jag direkt.

Jag lade mig i badkaret och värkarna minskade till 90%. Det var magiskt, jag låg i badet i 2 timmar, kollade på film och sov genom värkarna under den tiden. Efter att jag blivit skrynklig av allt vatten myste jag ner mig i soffan, blev serverad magisk frukost av Bennie och blev sugen på att se igenom alla Hangover-filmerna. Sedan somnade jag i soffan och vaknade igen av värkar en stund efter. Bennie var redo med en värk-app där han loggade alla värkar och skickade till Heidi, jag behövde bara vara. Jag satt och andades genom värkarna.
Jag spenderade tiden mellan värkarna att mysa och värkarna spenderade jag i olika positioner på golvet genom att gunga och andas. Det gick alldeles utmärkt och jag var väldigt inne i mig själv, observerade, andades och kommunicerade med min bebis. Jag såg detta som ett jobb hon och jag gjorde tillsammans, hjälpte varandra att arbeta ut henne. Det var riktigt mysigt även om smärtan gjorde sig påmind emellanåt.

Runt 19 var det dags för middag och jag började få ont i nedre ryggen, så medan Bennie förberedde middagen gick jag ut i köket och lutade mig mot köksbänken. Jag bad honom trycka hårt på nedre ryggen för det hjälpte mycket. Han tryckte och masserade lite och jag bad honom trycka till ännu hårdare, när han gjorde det hörde jag ett "plopp" och hundra liter vatten forsade ur mig. Vi skrattade som galningar och nu var det dags.

Och äventyret började på riktigt

Mer yogapositioner och gungande på golv och yogaboll. Jag tyckte inte den här biten var så jobbig, mestadels på grund av andningen, det var väldigt tydligt att andningen var en viktig del av värkarbetet. Jag andades igenom större delen av värkar och förlossning genom att andas "neråt" och visualisera. Vi hade TENS-apparat hemma men jag kände inte att jag behövde den för att andning och visualisering hjälpte utmärkt. Hade jag inte förberett mig som jag gjort under graviditeten är det här jag hade börjat bli nervös och triggat upp rädsla, istället kände jag mig lugn, hade koll på läget, visste vad som höll på att hända i kroppen och vad som skulle hända. Allt jag hade läst ploppade upp i huvudet och jag kände mig redo.

Runt 22 hade jag och bebis kommit till nästa steg och jag kände att det var dags att hoppa i poolen. Ännu en gång kände jag hur det varma vattnet slappnade av mina muskler och jag kunde fortsätta att bara andas och gunga. Hade jag inte kunnat röra mig fritt hade jag definitivt spänt mig, blivit på dåligt humör och haft 10 gånger mer ont. Nu kunde jag bara flyta omkring som en glad avokado och göra mig redo. Bennie satt utanför poolen och under värkarna var jag lutad över bassängkanten, höll i hans armar och gungade fram och tillbaka medan jag andades igenom dem. Under den här perioden var jag så djupt inne i mig själv att jag inte hade en aning om tid eller rum. Runtomkring mig pågick livet, jag fick vatten, smoothie och allt jag behövde där jag satt, musiken spelade men jag hörde den knappt, mitt i natten någonstans anlände barnmorskan och jag märkte det inte ens förrän det var dags att krysta.
Allting omkring mig var som en väloljad klocka, jag hade inte ett enda störningsmoment och jag var helt inne i mig själv. Jag visualiserade bebisen och hur hon jobbade på där inne för att rotera sig ut, jag undrade om det var en pojke eller flicka, jag andades, såg bilder framför mig och allt var precis så perfekt som man kunde önska.

Någonstans runt 03 hörde jag en röst som sa att det var dags att sluta andas igenom det och börja krysta. Agneta vägledde mig till nästa fas. Nu hade jag andats färdigt och det var dags att hjälpa den lilla ninjan ut. Energin ändrades och alla gjorde sig redo. Det gick från sömnig, mysig natt till power team som var redo att fira. Kanske mest jag då jag började bli ordentligt trött på att sitta och plaska i mitt eget svett.
Jag vet inte hur länge eller hur många gånger jag krystade men någonstans i dimman hoppade Bennie in i poolen och satte sig bakom mig. Nu ändrade jag position så att jag satt halvlutad på sidan och tryckte mig bakåt mot honom medan jag pushade ut bebis. Vi fick en spegel i vattnet så att vi kunde se hur hon kom ut lite i taget.

Runt 04.30 kom det ut en flicka med full uppsättning hår på huvudet och jättestora, nyfikna ögon. Hon lades på min mage på direkten och vi satt där och myste. Jag var helt skakig av energipåslaget och den magiska upplevelsen. Jag blev galet sugen på en fralla och när jag åt den var det som om ingenting smakat så gott någonsin. 
Navelsträngen lämnades ifred tills den slutat pulsera och bebisen har fått allt sitt blod, så efter ca 40 minuter var den färdig och Bennie klippte navelsträngen.
Jag var nu redo att kliva ur och duscha av mig. Moderkakan satt fortfarande kvar och navelsträngen hängde utanför, jag valde att dra ut den själv i badkaret.
Jag "borde" känt mig trasig och ynklig efter förlossningen och rädd för att ta ut moderkakan själv men jag har aldrig känt mig så stark och kvinnlig som under den tiden. Jag var odödlig och hade precis skapat ett liv. Att komma till detta från att vara rädd för hela upplevelsen var det största mentala och känslomässiga hindret jag någonsin jobbat mig igenom.

Moderkakan sparades och ligger nu i frysen. En dag ska vi gräva ner den och odla ett Charlize-träd. Vi flyttade oss till sängen och bebis vägdes, mättes och kontrollerades av Agneta, sedan var det dags att amma. Heidi gjorde en fantastisk genomgång med mig och vips fick bebis tag direkt.

Klockan var runt 7 på morgonen när Heidi och Agneta sa adjö till oss. Jag, Bennie och Charlize somnade tillsammans i vår egen säng. Jag sov som en gudinna.
När jag vaknade ett par timmar senare och gick ut för att hämta vatten var allting återställt, som om ingenting hade hänt här under natten. Bassängen var borta, allting fixat. Samma ställe och samtidigt fullkomligt nytt.

Och ett helt nytt liv hade börjat.

Fjärde trimestern

Om du läst såhär långt vet du att jag hade höga mål och storslagna planer för min fjärde trimester. Samma dag som jag födde barn kände jag mig självklart väldigt trött, som om jag blivit överkörd av en lastbil och legat i koma. Det gick dock snabbt över. Jag bara ammade och sov. Min fantastiska man serverade en av mina absoluta favoriträtter i sängen och där satt vi och käkade medan bebisen sov. Allt vi gjorde var att titta på henne hela dygnet. Jag hörde mig själv upprepa alla klyschor jag någonsin hört. Förresten är det vegansk carbonara med fjärilspasta som är en av mina top 3 favoriträtter.

Jag tog Heidis råd och låg ner mest hela tiden. Dag 3 började jag klättra på väggarna och min kropp som är van vid träning varje dag började få ont i höfter, rygg och jag kände mig allmänt stel och trasig av allt liggande. Dag 3 dukade jag således upp min yogamatta och gjorde väldigt mjuk yoga. Jag ville koppla in mig till min kropp igen. Det var riktigt skönt men jag blev rekommenderad att omedelbums lägga mig ner igen, så det gjorde jag. Fram tills vecka 2, då behövde jag röra på mig igen.
Jag var genomgående rätt dålig på att bara ligga ner, det var väntat. Jag blev hela tiden jagad av Bennie och tvingad till soffan igen efter att jag försökt tvätta kläder, tömma diskmaskinen eller något annat konstigt. Vara stilla är mitt värsta. Förlossningen var bekvämare än all den tiden av att bara tvingas ligga ner.

Jag kände mig inte stressad tillbaka till rörelse, jag längtade så himla mycket. Då hade jag tränat hela vägen fram till förlossningsdagen. Såhär såg det ut:

Vecka 1
(Dag 3) - 20 min mjuk yogasekvens för rygg och höfter

Vecka 2
(Dag 8) - 15 min yin yoga

Vecka 3
(Dag 11) - 50 min yoga
(Dag 17) - Dansyoga 40 min

Vecka 4
(Dag 19) - Styrkeövningar & lätt stretch 20 min
(Dag 22) - Dans & yoga 30 min - börjar känna mig stark igen

Vecka 5
(Dag 26) - POLE! 60 min. Känner mig redo för att leka med pole
(Dag 29) - Pole & Stretch 60 min. Kan lyfta mig själv men fortsätter inte

Vecka 6
(Dag 32) - Pole 90 min. Första powertricket. Går skitbra
(Dag 35) Pole 40 min och Stretch 50 min. Börjar undervisa stretching igen
(Dag 38) Kroppsstyrkeövnigar 50 min

Vecka 7
(Dag 40) - Pole 90 min - Inverts och powertricks + flexibility
(Dag 42) - Hårdträning Pole 120 min
(Dag 45) Pole 60 min - gick lagom segt, trött kropp

Vecka 8
(Dag 46) - Pole 120 min - Stark, superbra träning(
(Dag 47) - Pole + flexibility 90 min
(Dag 49) -

Aida Reva