Hur många gånger har du längtat efter att skapa, prova eller göra något bara för att fastna innan du ens startat? Och du fastnade för att du inte vet 100% hur du ska göra eller vet att du inte kan göra det 100% rätt. Det är ett mönster som följt mig genom livet och som jag fått bekämpa aktivt och länge. Varför väljer vi att låta bli att börja eller genomföra om vi vet att det inte blir perfekt?
Vad som händer är att vi tappar bort oss i detaljerna och alla små hinder istället för att se den stora bilden - var vi är på väg genom att bara göra, att bara skapa. Jag har löst detta för mig själv genom att fokusera på processen, inte det färdiga resultatet. Genom att bara se resultatet framför sig kan tröskeln dit vara för hög. Man börjar idolisera resultatet och sätta det på en piedestal. Någon klok sa: Gör det du kan med vad du har. Precis så ska man arbeta mot sitt mål. Gör det du kan med vad du har idag. Sen gör du samma sak imorgon och varje dag efter det. Se vad du byggt upp hittills, inte vad som är ofärdigt. Tappa inte passionen genom att sträva efter en påhittad perfekt bild i ditt inre.
Så istället för att se framför oss ett färdigt resultat som ser stort och ouppnåeligt ut bör vi fråga oss: Hur kan jag leka med det? Om det ser stort ut, rent visuellt i dina ögon så är det så din hjärna uppfattar det, stort och ohanterbart. Gör bilden av det mindre. Litet som ett frimärke.
Vi behöver mer lekfullhet och passion och mycket mindre perfektion.
Jag står själv inför skapandet av en av mina många idéer. Trots att jag känner till dessa hinder och har arbetat bort dem i många år dyker det ändå upp då och då. Ofta när jag ger mig in i ett helt nytt, okänt område. Jag är orädd på många sätt och jag har inga rädslor för att misslyckas. Däremot vill jag göra det bra. Bäst. Det som lämnar mig ska vara bra gjort och kraven är väldigt höga. Man behöver ta sin tid men hela tiden hålla igång det. Om det tar för lång tid stagnerar det. Momentum försvinner och allt stannar upp.
Min pappa sa alltid när jag gjorde läxor som liten att jag skulle hoppa över de uppgifter jag inte kan och göra det jag kan först. Lämna det andra till sist för att inte fastna. Det rådet har jag burit med mig till många delar av mitt liv. Detta är definitivt ett av de områden de rådet passar perfekt.
Så jag påminner mig varje gång jag märker att det blir trög sirapskänsla i något av mina projekt - hur kan jag leka med detta? Passion och perfektion är två skilda världar som aldrig kan förenas. Perfektion är en värld där destruktivitet finns och idéer går för att dö. Passion är skapelsens värld, där tid försvinner och ut kommer skaparglädje.
Hur kan du leka med det?
