Jag är en sådan där person som alltid slänger mig ut i nya äventyr och när jag väl står där och har lämnat klippkanten med båda fötterna börjar jag förstå vad som egentligen hänt. Nyligen gjorde jag en sådan sak också, en ganska stor sak egentligen, för det förändrar hur hela mina dagar kommer fungera.
Jag som varit 100% företagare i nästan 5 år fann mig själv på en arbetsintervju i somras. Det var aldrig en plan från min sida men en konstig kombination av händelser ledde mig till ett riktigt häftigt företag som jag inte kunde låta bli att vara en del av. Det är ett kreativt ställe som bara andas frihet och skapande. Det var ett ställe jag kände mig hemma på direkt. Jag kommer berätta mer om det framöver men idag ville jag dela lite tankar kring...håll i dig...ARBETSINTERVJUN. Varför jag skriver det i skrämmande versaler är för att det är ett ord som bär med sig skräck och ångest för de allra flesta människor. Människor jag känner väl som alltid verkar ha koll på läget och vara säkra i sig själva har suttit framför mig nära ett sammanbrott på grund av en kommande arbetsintervju.
Varför är detta så ofantligt skrämmande? Precis som mycket annat så är det på grund av en enda sak: vår egen inställning till det. Hur ser man på arbetsintervjuer? Som ett ställe där man behöver visa sitt värde för ett gäng människor som troligen kommer säga de mest skräckinjagande orden "vi vill inte ha dig". Nu använder de förhoppningsvis inte dessa ord men resultatet blir detsamma: känslan av att bli avvisad.
Genom att se det på det här sättet skapar man onödig ångest, för let's face it, en intervju är enbart ett möte där två parter träffas för att se om de vill ha med varandra att göra flera år framöver. Det är alltså inte ett ställe där du ska värderas och eventuellt avvisas utan det är också ett möte för att du ska kunna välja eller rata din blivande chef, lokalerna, kollegorna och uppgifterna.
Jag hade tre personer framför mig. Eventuellt blivande chef och två andra. Det var som en fika, inte det minsta nervöst. För det första kanske för att jag inte ens visste om jag ville ha en anställning överhuvudtaget, det kan innebära begränsningar en person som jag aldrig kommer tolerera men allt talade för att detta är ett företag som går mot strömmen och väljer att skapa en kreativ, öppen plats istället för ett dött kontor. För det andra, för att jag var där för att utvärdera dem. Ja, jag ville veta om detta är en plats och människor jag vill spendera största delen av mina dagar med. Min tid är värdefull och det ska allt som jag lägger min tid på vara också.
Varför många tycker att intervjuer, CV och allt med jobbsökande är så svårt är oftast inte själva processen i sig, det är ofta att de flesta letar efter ett ställe att plocka ut pengar på varje månad, inte ett ställe att utvecklas och kunna vara stolt över att tillhöra. Tyvärr. Det är ofta svårt för att många försöker anpassa sig och berätta en story om sig själv och sina egenskaper så att andra ska acceptera och tycka om dem. Givetvis finns det tillfällen i livet där många människor tvingas skaffa ett arbete bara med det ekonomiska i åtanke men tänk på det här en stund. Bakom varje företag finns en person som lagt ner sin själ, ekonomi och tid för att skapa företaget. Bakom varje företag finns en dröm som någon brunnit för och gett allt av sig själv för att skapa. Varje företagare vill därför ha ett gäng av människor som också kan se den drömmen, bry sig om företagets framtid och vilja ge sin energi och tid där. Tänk dig att du skapat ett företag av någonting du älskar att göra. Kommer du anställa någon som enbart är ute efter minimal ansträngning och enbart väntar på lönen varje månad? Nej, det kommer du inte.
Intervjuer kan vara otroligt svåra om du är på en plats där du inte känner engagemang, om du inte känner att du verkligen vill vara där. Det svåra är att få det att låta som att du vill det när hjärtat inte håller med. Därför är allting kring en arbetsintervju så svår. Du utgår ifrån vad de vill höra och ha. Inte från dig själv.
Känner du ett stort motstånd, ångest och olust kring en viss ansökan eller intervju och när du kliver in i byggnaden där du ska vara, fråga dig själv om du är på rätt plats. Är du där för en lön eller är du där för att göra skillnad, för att vara en del av någonting viktigt eller roligt. Det är inte arbetsgivaren du ska imponera på, det är dig själv. För grejen är, om du verkligen vill vara där och är passionerad för vad företaget står för och vill vara en del av utvecklingen så kommer det synas, höras och kännas. Man kan givetvis vara nervös för att man verkligen vill ha jobbet också. Anledningen bakom kan variera. Varje företagare kan se den där lilla lågan i dina ögon om du är på en plats där du verkligen vill vara med människor du verkligen vill vara med. Det är bara så enkelt.
Det är inte bara du som ska värderas och betygsättas, det är du som ska värdera och betygsätta. Som att välja partner. Takes two to tango. Här blir det tango tidig morgon till eftermiddag och du vill dansa tango med rätt personer. När du är noggrann med var och hur du vill spendera din tid och kunskaper kommer du inte kliva in med rädsla utan inspiration.
And everybody wins.
